Detta var en riktigt riktigt sur vecka för fröken Svensson.

Det mesta på jobbet har sugit fullständigt och jag har haft ägglossning.

Ingen bra kombination.

Har aldrig tidigare märkt att jag varit elak under ägglossningen men denna vecka ha gubbarna duckat för flygande grejer, fått höra raddor av svordomar, skällord och elaka hårda blickar som säkert kunde döda.

Iaf så är det inget jag kan göra något åt, brinner av för minsta lilla.

Låste in mig på toan när jag blev så enormt förbannad för att jag inte hittade hiltin. Då är det illa. Jag va alldeles svart i ögonen när jag såg spegelbilden på toan.

Igår skulle jag ut o springa, kände mig pigg men tyvärr så kände jag av foten när jag rusade ner för trapporna och när jag värmde upp lite men äsch det går över när jag kommer igång tänkte jag och började springa.

Kände fortfarande av vänster häl och till slut efter 1 km så va smärtan så outhärdig så jag fick stanna och blev så förbannad så jag sparkar av mig skon(måste ha knytit som ett arsel)som flyger iväg i diket till skogen, svär som en borstspindel och till slut hämtar jag skon, tar på den, sparkar i gräset, fortfarande svärande tills en person kommer gående och jag undrar vad i helvetet jag håller på med och haltar hemåt.

Idag fick jag jobba ensam med makin(handledaren ska till Arlanda o jobba på måndag). Jag stressar på med att öpnna grindar åt både grävarn o lastbilen o allt förbannat. Sågar frigg o skyfflar singel.

Det mesta gick ganska bra tills jag gick på andra sidan av grindarna för att hämta mer frigg, stora bitar på ca 2,40x1,10 eller nåt. Tar två st under högerarmen och går genom första grindarna, då ringer Grodan. Svarar med vänstern o håller friggen i höger och tar mig igenom grind två. Går mot valvakanten där vi håller på att fylla material och den kraftiga orkanliknande stormen tar tag i friggen jag håller i, jag kryper ihop och försöker hålla i telefon samtidigt som friggen. Då blåser en hög stapel på 2-2,5m med annan mindre frigg med en staketfot ovanpå omkull, över mig, friggen flyger åt alla håll och jag välter omkull ner i singlet med telefon fortfarande i vänsterhanden. Maskinisten frågade om jag levde och skrattade när jag visade livstecken medan jag va tvungen att försöka förklara för Grodan i telefon vad fan som hade hänt. Staketfoten landade såklart på insida högervaden konstigt nog. Den väger några kilo och det blir nog en fin blåning lite senare.

Jaa ultimat otur eller som Grodan sa: "Pernilla, det är bara såna saker som händer dig". Jaaa det ver jag väl, min ständiga otur, helt otroligt.

Nää en lugn o skön fredag framför tvn med laptopen i knät.

Imorgon ska jag käka middag med Cherstin o eventuellt Jea o Carro. Ska bli såå roligt såå!

Ha en riktigt grym helg!!