Vad allt känns trögt....

Det var lika bra att det tog slut mellan Conny och mig dels pga åldersskillnaden och dels pga olika syn på uppfostran.

Men är man kär så är man, då lever man i nuet.

Och i nuet älskar jag fortfarande Conny fruktansvärt mycket.

Har man levt tillsammans i 3 års tid så är det svårt att bara bryta upp från vardagen och börja om på nytt.

Vi gjorde allt tillsammans. Och självklart kommer vi att fortsätta vara riktigt bra kompisar för det utgjorde grunden i vårt förhållande men just nu är det ganska svårt.

Vi håller kontakt via telefon och håller varandra uppdaterade om vad som händer och så.

Det här kommer att ta lång tid att komma över men om jag försöker att se en framtid så hade inte Conny och jag varit tillsammans.

Conny ville inte ha fler barn.

Jag vill ut och se världen.

Så på ett sätt kanske det var lika bra att det tog slut nu än om 3 år till då jag kanske vill ha barn eller vill ut o se världen och då hade det nog varit ännu jobbigare.

Vad skönt att skriva av sig. Jag kanske inte verkar speciellt ledsen om ni ser mig på gatan eller hör min röst i telefonen men inombords är mitt liv just nu i kaos. Mitt hjärta har ett sår som kommer att ta väldigt lång tid att läka om någonsin.